Mer om tandkräm

Även tandkrämen som vi vuxna använder har börjat ta slut och jag gav mig därför ut på jakt efter en ny. Det finns en miljömärkt tandkräm som jag förväntade mig att kunna hitta i vanliga butiker, nämligen Acta som är märkt med Svanen. Men den var verkligen inte lätt att hitta. Jag började med att leta i två större matbutiker utan resultat. Jag besökte också två apotek. Men nu när det började bli akut besökte jag en större Ica-butik som jag vanligtvis inte brukar handla i och där fanns den. När jag kom hem prövade att söka på ingredienserna på forbrugerkemi.dk och det enda (förutom flour som ansågs vara okej i tandkräm, men inte annars) var det bara sodium saccharin (näst sista ingrediensen) som hade anmärkning i deras register. Ett bra betyg till Acta och Svanen från Informationscenter för miljö och sundhed alltså.

På skoj var jag då tvungen att kolla upp ingredienserna i vår tidigare tandkräm Pepsodent X-fresh. Innehållsförteckningen listade två olika PEG-ämnen, något som Katarina Johansson i boken Badskumt skrev var ingredienser man ska vara vaksam på. Just dessa hade dock grönt ljus från forbrugerkemi.dk, så då ska de väl vara okej. Däremot innehåller tandkrämen natriumlaurylsulfat (sodium lauryl sulfate) som ju är hudirriterade och eventuellt kan orsaka fosterskador och bara det är skäl nog att undvika den tandkrämen i framtiden för mig. Sen innehåller den också sodium saccharin, men det verkar mer eller mindre alla tandkrämer göra.

Två andra intressanta skillander är att Acta är fri från färgämnen och konserveringsmedel, medan Pepsodent X-fresh innehåller två olika färgämnen och konserveringsmedlet phenoxyethanol (som i och för sig är ett helt okej konserveringsmedel, om jag förstått det rätt). Annars är innehållsförteckningarna ungefär lika långa.

När man står i affären kan man inte minnas alla ämnen man ska undvika och ska man handla med en uppslagsbok tar det oändlig tid. Då är det bra med miljömärkningar som hjälp, så fler miljömärkta hygienprodukter vore verkligen önskvärt. Sen kan man ha några varningssignaler, jag kommer till exempel aldrig mer att köpa produkter med parabener och natriumlaurylsulfat, då de är ämnen som signalerar att produkten inte är en produkt som jag vill använda.

Kemikalier i hygienprodukter

När det gäller hygienprodukter har vi inte varit speciellt bra på att köpa miljöanpassat. Utbudet av miljömärkta produkter är i det närmaste obefintligt numera (vilket är lite märkligt, för tio år sen fanns det mer). Jag har försökt läsa innehållsförteckningarna, men jag har faktiskt inte lyckats förstå vad de betyder. Kanske har jag inte ansträngt mig tillräckligt. Men så kom den äntligen i pocket, boken "Badskumt" av Katarina Johansson. En faktaspäckad bok, som förklarar det här med kemikalier i hygienprodukter på ett lättfattligt sätt. Med boken i hand ska jag börja gå igenom vårt badrumsskåp, lite i taget.

En av de första saker jag konstaterade var att barnens tandkräm med Byggare Bob på tuben innehöll det misstänkt hormonstörande ämnet metylparaben. Dessutom innehöll den fanns det hudirriternade ämnet natrumlaurylsulfat (sodium lauryl sulfate), vilken av danska Miljöstyrelsen även bedöms som potentiellt fosterskadande. Som tur är är tuben snart är slut, så jag gav mig ut i affärerna för att försöka hitta nåt bättre alternativ. Det var inte helt lätt. Jag vet att flour är ett omdiskuterat ämne i tandkräm, men då jag själv har vädligt dåliga tänder och då mina barn är bra på att spotta ut tandkrämen så vill jag ändå ha en flourtandkräm. Det gjorde att alla de tandkrämer som fanns i vår lokala hälsokostbutik gick bort, ingen av dem innehöll flour. Jag besökte också två livsmedelsbutiker och ett apotek, innan jag tillslut hittade en tandkräm som verkade acceptabel utifrån informationen som gavs i boken. Zendium junior innehåller visserligen en hel lista med ämnen som jag inte kan uttala, men inget av dem stod omnämnt som skadligt i boken.

I Danmark har man kommit långt med klassificering av kemikalier och på websidan forbrugerkemi.dk kan man hitta en massa information och även söka på enskilda ämnen. De flesta ämnena i zendiums tandkräm var okej, men två av dem (sodium saccharin och potassium thiocyanate) bedöms av danska Informationscenter för miljö och sundhed som skadliga, det första för hälsan och det andra även för miljön. Då ska tilläggas att det förra ämnet även ingick i Vademecums Byggare Bob tandkräm. Båda dessa ämnen stod långt ner på innehållsförteckningen på zendiumtandkrämen, varför jag fortfarande bedömmer att den var ett bättre köp än den vi hade innan.

Att köpa tandkräm verkar vara bland det svåraste man kan ge sig in på och det allra viktigaste verkar vara att inte använda för mycket och att spotta ut tandkrämen när man borstat klart. Hade jag ett barn som inte spottade ordentligt skulle jag definitivt satsa på nån av barntandkrämerna från hälsokosten istället. Kanske har tandkrämen ganska marginell effekt jämfört med många andra kemikalier vi utsätts för, men vi stoppar den ändå i munnen, med känsliga slemhinnor och sväljer lite oavsett om vi vill eller inte. Jag har själv haft jättemycket problem med mina tänder, men blev mycket bättre när jag började använda mer flour, så jag vet inte hur man ska värdera riskerna. Personligen är jag ändå mer orolig för att alla lagningar jag har i munnen ska läcka bisfenol-a än vad jag är att bli sjuk av tandkrämen. Men det är inte lätt att värdera risker och om man ska göra absolut rätt hela tiden tror jag man lätt blir antingen uppgiven eller helt hysterisk. Dessutom tänker jag att det är extremt dåligt för miljön att bli hysterisk och kasta allt. Bättre då att ersätta det med nåt bättre när man ändå måste köpa nytt. När det är dags att köpa nytt tror jag en bra tumregel är att försöka undvika det värsta och jag känner mig trots allt ganska nöjd med tandkrämsinköpet.

Bok som både roar och oroar

Naturskyddsföreningens årsbok "Den flamsäkra katten" handlar om de kemikalier som omger oss. Det är faktiskt ganska skrämmande läsning, när man inser att vi varje dag får i oss mängder med kemikalier som vi vet är farliga och det finns inte mycket vi kan göra åt det.

Ett stort ångestmoment för mig är plastgolven. Att byta ut alla golv känns som en oöverstiglig uppgift, både praktiskt och ekonomiskt. Min pappa försökte övertyga mig om att 30 år gamla plastgolv förmodligen redan släppt ifrån sig de mesta ftalaterna, men jag är inte övertygad. En rimlig målsättning är kanske att byta ut plastgolven när man ändå ska renovera, för nån gång kommer ju den dagen också.

Trots det var skrämmande läsning så var det ändå spännande läsning och jag är glad att ha läst boken. Några konkreta åtgärder ska jag försöka göra för att minska kemikalierna i min och familjens omgivning. Här är några punkter:

• Bort med konservburkarna. Det finns i dagsläget inga konservburkar utan lack med Bisfenol A på insidan. Konserverade produkter kommer vi i fortsättningen försöka köpa enbart i tetra. Återstår att hitta ekologisk kokosmjölk i tetra. Kung Markatta skriver på sin hemsida att deras konservburkar inte släpper ifrån någon Bisfenol A, men jag är ändå skeptisk. Det är inte ofta vi verkligen behöver köpa mat i konservburk och från och med nu ska varje sådant köp först övervägas noga.
  
  
• Nästa gång vi köper vinterkläder och skor ska vi leta efter kläder utan teflon och polyflourerade ämnen. Ingen gore-tex alltså. Det kan bli en utmaning att hitta varma, vattentäta skor till barnen utan kemikalier. Särskilt eftersom läder ofta är garvat med giftigt krom. Vi får leta efter ekologiska skor till nästa vintersäsong.
  
  
• Bort med teflonkastrullen. Vi har bara en, men den ska bort. Vi behöver den faktiskt inte, de rostfria kastrullerna fungerar lika bra.
  
  
• Fasa ut plasten. I fortsättningen ska vi köpa rostfria matlådor, köksredskap i trä och rostfritt stål och i möjligaste mån undvika plast. I boken listas först de "säkra" plasterna som är okej att använda, men längst bak i boken sitter en rättelselista där det står att all plast är i riskzonen för att läcka hormonstörande ämnen, så vi försöker fasa ut i möjligaste mån.
  
  
• Fortsätta köpa ekologiskt frukt och grönt. Aldrig mer äta konventionellt odlade vindruvor.

Sen ska vi fortsätta undvika anti-bakteriella produkter, rensa badrumsskåpet och kanske städa lite oftare. Fast det sista kan jag inte lova. Men jag lovar att när vi städar så städar vi med såpa och bikarbonat, inga andra kemikalier. 

Tack för lånet av en bra bok, Elin.